Jag minns så väl att det var den dagen allt började igen. Den dagen jag hade väntat mig skulle komma men hoppats innerst inne att den inte skulle göra det.
Jag hade intalat mig att den här gången skulle jag må bra! Men den här dagen i Sthlm kom allt tillbaka och jag började må dåligt....
Att jag skulle må dåligt var som sagt något jag redan misstänkt men hoppats på att slippa. När jag klarade mig några fler veckor än förut så började jag hoppas. Men samtidigt väntade jag bara på det.
För er som känner mig vet och visste vad det var! Ja, vi är gravida!! :D
Efter att ha börjat må dåligt i vecka 6 med Felicia och i vecka 4-5(före testet) med Emilia så hade jag inte väntat mig så mycket annat när det nu är dags igen. Däremot gick det några veckor till den här gången innan allt kom.
De flesta av er vet att när jag är gravid är jag inte människa :). Jag mår konstant illa men har inte kräkts så jättemycket med de två första. Däremot svårt att äta av illamåendet så med F började jag med att tappa 5 kilo. Detta är jobbigt men det värsta av allt är min yrsel som även den håller i sig graviditeten ut!
Jag svimmar lätt av om jag står. Speciellt i varma utrymmen och stressade situationer. Många av er vet om min ambulansresa med F i vecka 8.
Det jag inte kunde ana denna gång var att allt skulle komma tillbaka och vara såå mycket värre!! Därav min tysta tid och att vi inte velat berätta om graviditeten än.
Den där dagen i Sthlm började illamåendet komma, dagen efter kom yrseln. Hade Tupperwareparty på söndagen dagen därefter som jag knappt tog mig iväg på men lyckades tills slut. Väl på plats pratandes inför gästerna känner jag hur det svartnar och är sekunder från att svimma. Men slänger mig ner på en stol då jag så väl känner mig själv efter de två förra graviditeterna. Fick fint förklara för alla skräckslagna på partyt att det inte var någon fara. Resten av partyt gick bra(sittandes) men nu var min rädsla tillbaka. Efter denna dag har jag inte vågat mig ut igen och pausar Tupperware tills jag känner mig redo igen.
Efter denna dag har jag dessutom mått så sjukt dåligt att jag gått mellan sängen och soffan. Allt kom tillbaka flera ggr om och denna gång har jag kräkts hur mycket som helst! Har nu fått tabletter på recept som hjälper hyfsat. Till en början var det "som en vinterkräksjuka som aldrig tar slut" som det stod i en mamma tidning. Precis så var det! Helt hemskt! Även yrseln sitter i och jag står inte många stunder.
Skulle aldrig klara detta utan min älskade Björn som gör ett dunderjobb här hemma just nu då jag inte rör mig ur fläcken. Han tar hand om hela hemmet och barnen plus att han jobbar mer än heltid just nu. Vissa dagar när han är hemma tar jag mig inte ur sängen och han servar mig med mat på sängen hela dagen. När det är vardag står frukosten klar i kylen när han går.
Detta är väldigt jobbigt för hela familjen såklart så det är ju tur att man vet att det är en begränsad period. Annars skulle jag bli galen! Är sjukt deprimerande att må så här och när man antar att det kommer hålla i sig tiden ut. Vilket innebär nästan över hela sommaren. Vi är just nu beräknade 1/8.
Till råga på allt ska man bråka om läkartider och med försäkringskassan om sjukskrivning. Man måste verkligen vara frisk för att orka vara sjuk!
Jag vill be om ursäkt till alla runt omkring oss för hur totalt osociala vi är just nu. Jag klarar inte av att varken köra bil eller åka någonstans själv med barnen. Jag klarar inte av stora kalas eller folksamlingar.
Jag vill också tacka vår närmsta familj för all hjälp och stöd vi får just nu!!! Älskar er!!
Som ni förstår så beror min bloggtorka på detta och att vi inte velat berätta om graviditeten än av olika skäl. Har tänkt på bloggen mer eller mindre varje dag och det hade varit såå skönt att skriva av sig. Men nu börjar det kännas bra att skriva mer igen och det lär nog bli fler inlägg nu. Även om de kanske inte alltid kommer vara så positiva.....
Att jag skulle må dåligt den här gången med, det hade jag räknat ut. Men att det kunde bli så mycket värre hade jag aldrig trott. Men förklaringen på det fick vi, men det får bli nästa inlägg! Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar