I detta fall tänkte jag på det här med att vi ska få tvillingar. Man möts av helt andra reaktioner än vad jag trodde innan, åt båda håll.
För det första trodde jag inte att andra skulle tycka det var så speciellt och häftigt att vi ska få två. Jag tänkte att folk bryr sig väl inte om vi får en eller två. Men här får man verkligen mycket positiva kommentarer av alla. Först grattar de för att de ser att man är gravid och sen när man berättar att det är två så blir det helt lyckliga och man blir överröst med grattis. Vilket såklart är jättekul! Men på förhand trodde jag inte att det skulle vara sådan skillnad på om man har en eller två i magen :).
Det lite mer tråkiga sen är att i säkert 90% av fallen så efter alla dessa gratulationer så vänder de och säger något i still med: fast fy så jobbigt!, vilken tur att det inte var vi! eller, hur ska du orka?
Tydligen så förutsätter de allra flesta att det är mest besvär, vilket jag kan tycka är lite tråkigt då vi är superglada själva. Alla får gärna tycka vad de vill men trodde inte att folk skulle säga så och inte rakt ut. Speciellt inte folk man knappt känner.
Egentligen tar varken Björn eller jag åt oss särskilt mycket. Men är med i en tvillinggrupp på Facebook där detta ämne varit uppe många ggr. då det tydligen är en vanlig reaktion även hos andra och det finns många där som blivit ritktigt ledsna av dessa kommentarer.
Det jag mest blir lite störd på att man förutsätter att det blir jobbigt, vi försöker själva tänka att det får man ju se.
Visst kan det bli jobbigt men det vet man ju inte förrän de kommer och jag vet många som fått en och tyckt det varit jobbigt. Med tex kolik eller andra saker. Så bara för det är en till tycker jag inte det ska behöva bli "dubbelt så jobbigt".
Får vi två som storasystrarna som inte ska nattammas och är snälla på dagarna så blir det nog inte så stor skillnad. Men självklart, får man två som ska äta flera ggr per natt plus kanske i otakt och kanske har magont klart det blir jobbigt! Men vi vill inte förutsätta något i förväg då kommer man bara jaga upp sig. Kanske i onödan. Det är något vi får ta då, nu vill man ju bara vara glad över det!
Får även reaktioner över att vi kommer ha syskonen hemma. Träffade en "bekant" på stan häromdagen som jag egentligen knappt känner och det var samma reaktioner där. Plus att när hon fick höra att vi dessutom tänkte prova att ha tjejerna hemma gick hon i taket och vi fick oss en riktig föreläsning. Inte för jag tror att hon menade något illa för hon är verkligen inte sån. Men jag blev lite förvånad att någon bryr sig så mycket om hur vi vill göra. Även i detta fall så tog vi inte särskilt mycket åt oss utan vi log mest och lät henne hållas. Det är ju i vilket fall vårt beslut och vi har redan bestämt oss och då spelar det ingen roll vad någon annan tycker. Men även i detta fall kan jag tänka mig att många tagit åt sig och blivit ledsna.
En annan reaktion vi också får ibland som jag också sett många andra fått är något i stil med: "vad roligt! Men sen är ni väl klara? Eller "sen ska ni väl inte ha fler?".
Här blir jag nästan mer fundersam. Vad spelar det andra för roll?? Tänk om vi vill det? Vad ska jag svara då? För det låter ju på frågan som att det i sånt fall skulle vara något negativt. Är inte det upp till oss?
På många verkar det som att så fort man vill ha fler än två så är man konstig.
Just i vårt fall kanske det inte alls blir fler, men en del vill ju ha stor familj och då tycker jag det är lite dumt uttryckt.
Jag svarar de flesta ganska lika, att det får vi se, elle det vet vi inte nu. För det har ju ingen annan med att göra. Dessutom vet man väl aldrig vad vi vill om flera år? Med tanke på att igen av oss ens fyllt 30 så har vi ju liksom tid på oss.
Blir bara så trött och väldigt förvånad att folk bryr sig och lägger sig i så mycket?! Menar såklart inte närmsta familj och vänner för dessa vill ju fråga och man vill diskutera med. Men andra som vi känner väldigt lite eller knappt alls. Men alla är vi ju olika!
Jag tror iaf att dessa frågor och kommentarer är något vi bara får vänja oss vid då det är en hel del kvar av graviditeten plus att de lär fortsätta komma när tvillingarna kommit ut. Men jag var bara tvungen att skriva av mig lite.
Jag är så glad att ingen av oss tar åt oss särkilt mycket och att vi båda är så lyckliga och glada över det här och tycker lika! Har världens bästa sambo och pappa till barnen i detta fall och i allt annat med för den delen :).
Kämpa på och bra att ni inte tar åt er! Tror allt handlar om avundsjuka! Kramar om!
SvaraRadera